Denna
triptyk illustrerar något av kyrkans situation idag - och visar på möjliga vägar
vidare.
Öst/väst
- kvinnligt/manligt - är dessa motsatser eller nödvändiga komplement?
Vad
har vi förlorat på splittringen? Och vad kan vi få, som vi inte hade
tidigare, genom en återförening? Vad kan vi lära oss av varandras
erfarenheter av Gud?
Kan
enhetens väg också bli en väg av djup förnyelse?
Att
tillsammans ödmjukt närma sig centrum - Guds härlighet - och samtidigt
platsen för splittringens sår, kanske kan vara en väg till en ny enhet i mångfalden,
och till en eukaristi - tacksägelse - där alla får vara delaktiga?
©
Charlotte Thérèse, 2006